På 1870-talet började en okontrollerad bebyggelse växa fram strax nordväst om Norrköpings då nyinvigda centralstation. Norrköping var en snabbt växande industristad och ett antal av de mindre bemedlade arbetarna hamnade utanför stadsgränsen. Detta innebar att stadens ledning inte behövde ta ansvar för att regelverk kring till exempel stadsbyggnad och hälsoföreskrifter efterlevdes. Förhållandena i de norra förstäderna blev alltså allt annat än bra.
Den 20 februari 1885 bildades således den administrativa indelningen Norrköpings norra förstäders municipalsamhälle där områdena Marielund, Sandby och Fredriksdal ingick. Fredriksdal – Frisko i folkmun – började strax norr om centralstationen och sträckte sig en liten bit norrut men framförallt nordväst. Det fanns enklare kåkar och flerfamiljshus både norr och söder om Fredriksdalsgatan samt på ytterligare ett antal gator nära där Leons Gatukök ligger idag.
Norrköpings norra förstäders municipalsamhälle blev en del av Norrköpings stad 1915. Det sista av det gamla Fredriksdal revs under 1960-talet och stora delar av det har varit industriområden sedan dess. Man brukar säga att det var Norrköpings sista slum och en före detta arbetskamrat som bodde där som barn förbjöds senare av sina föräldrar att berätta detta för någon.
Idag är Fredriksdal bortglömt av de flesta. Sandby likaså. Med tanke på historien kanske det inte är så konstigt att många hellre ville säga att de bor i Lagerlunda. Men inte jag! Sedan 2012 bor jag i Frisko med min familj. Jag upplyser gärna folk – även om de är måttligt intresserade – om att jag inte bor i Lagerlunda, utan i Fredriksdal.
Nu händer det också grejer i kvarteren. Butängen är snart ett minne blott när Norrköpings nya centralstation ska byggas. När det byggs nya kvarter norr om stationen så sluts cirkeln. Fredriksdal ska åter myllra av liv igen.